MISSILE del 3: Checklista

Detta är den sista delen i artikelserien om MISSILE, har du missat de två första?
Del 1: Bakgrund
Del 2: Innehåll

Checklistan är till för att se över vad projektgruppen behöver ta ställning till. Dessa liknar de delar som gör MISSILE, men sätter viktiga frågor i fokus på ett helt annat sätt.

Kan det finnas något behov av webbtjänsten?

Detta är den första frågan som man bör ställa sig. Behovsfrågan kan man ta reda på genom att googla sin idé. Finns det ingen webbtjänst, kan man ha större chans till framgång, om någon nu vill använda tjänsten. Fördelen med en konkurrent på marknaden är att man då vet att behovet redan finns. Finns konkurrenten behöver man ”bara” skapa en bättre produkt. Chansen minskar att tjäna mycket pengar, men det gör även risken att misslyckas att nå ut till användarna, då behovet redan finns.

Hur snabbt kan du utveckla din idé, från behov till en lansering av prototypen?

Hastigheten mellan idé och lansering är mycket viktig, då webbutveckling som område går otroligt snabbt framåt på nya innovativa sätt att utveckla. Finns det inte tillräckligt med tid
eller kunskap kan projektet bli försenat. Skillnaden mellan ett traditionellt industriellt branschområde och webbutveckling är enorm när det gäller vad som är tekniskt möjligt. Har du inte tiden, fundera på att lägga ut det på någon som har den.

Kan du använda någon sorts ramverk eller färdigskrivna bibliotek för att snabba upp
utvecklingsprocessen?

Ramverk och färdigskrivna bibliotek kan snabba upp utvecklingsprocessen snabbt, då man får en fungerande plattform att stå på. Vid tekniskt elegant kod (läs: komplexa publika webbtjänster) kan dock bibliotek sakta ner laddningstiden för användaren, vilket då kan skada webbtjänstens anseende. Ha alltså i åtanke att remverk kan vara besvärliga att konfigurera
och kan sätta käppar i hjulen vid större projekt. Om applikationen är av en större karaktär rekommenderas därför en egenutvecklad kodbas.
Eftersom ramverk snabbt utvecklas har den akademiska världen inte publicerat något betydande forsknings material i frågan, även om stöd finns kring fördelarna vid objektorienterad systemutveckling.

Hur kan webbtjänsten integreras med andra webbtjänster?

Integrationsmöjligheter med andra redan existerande webbtjänster ökar chansen för att användaren använder webbtjänsten genom att redan existerande webbtjänster har användare.
Flera exempel på detta finns, bland annat facebook connect, openID samt myspaceID. Alla dessa gör att användaren inte behöver registrera sig, utan använda en redan tidigare använt ID, vilket gör att chansen att användaren testar applikationen ökar.

Vilken sorts publik webbtjänst tänker du lansera?

Denna frågar går hand i hand med behovs-frågan, och borde tas med en nypa salt, då den ”riktiga” användaren ibland inte passar in i den definition man har i åtanke. Använd inte en målgruppsanalys traditionella segmentering, använd mer generella termer såsom ”Folk som är intresserade av…”
Detta kan ge återverkningar på marknadsföringen av tjänsten. Genomslaget för exempelvis marknadsföring via sociala medier slår inte lika hårt mot ex. Svampplockare än mot it-intresserade, då svampplockare (generellt) har sämre koll på twitter då det tilltalar äldre människor mer än yngre. Använd mejl samt olika nätforum för mat (och svamp).

Skapar aktiviteten i utvecklingsprojektet affärsvärde?

För att inte ödsla tid behövs en framförhållning till lanseringen genom att hela tiden fundera på om en aktivitet som görs skapar mer värde än vad som behövs för att utföra denna. Ett
exempel på tidskrävande aktiviteter kan exempelvis vara dokumentation, men här kan även webbtjänstens funktionalitet, kontakter med reklambyråer m.m. inkluderas. Vad som ger
affärsvärde beror på lansering, utveckling, storlek på projektgrupper m.m.

MISSILE del 2: Innehåll

Detta är del två av tre inom artikelserien om MISSILE, här hittar du del ett och tre:
Del 1: Bakgrund
Del 3: Checklista

MISSILE står för Marknadsföring, Integration, Snack, Snabbhet, Interaktion, Lock-In samt Enkelhet (Marketing, Interactivity, Speed, Speak-ups, Integration, Lock-In and Essentials). MISSILE är både en akronym men även en metafor för sättet du behöver arbeta på. En missil är en snabb projektil som är till för att träffa ett mål, ditt mål, din framgång. Fas som du nog vet träffar inte alla missiler sitt mål, då är det bara att ladda en ny missil (projekt). Snabbheten att få iväg missilen och snabbheten att snabbt ladda om och använda en ny missil är av viktig karaktär för modellen.

Marknadsföring

Eftersom du inte har någon kund eller för den delen användare, måste du sälja in din sajt till eventuella användare. Det finns många sätt att göra detta på, bland annat genom att använda sociala medier. Att använda sociala medier (bloggar, twitter m.m.) är gratis. Använd dina vänner och tipsa andra bloggare och blogglistor om din sajt och din tjänst.

Interaktivitet

En självklar del i denna mix är interaktiviteten. För att väcka intresse behöver din sajt vara dynamisk (läs: web 2.0). Du kan inte få en statisk webbsida att bli intressant, något måste hända på den. Ditt material kan antingen vara användargenererat eller en blandning av egna bidrag och användargenererat material. Interaktiviteten ökar desto fler som använder din tjänst.

Snack

Snack är en ganska konstig term som vi använder. Snack kan enkelt översättas med den mer tillrättarevisade speak-ups och är nära länkat med marknadsföringen. En annan närliggande synonym är det engelska ordet hype. Det gäller alltså att få folk att tala om din produkt/tjänst. Marknadsföring är till för att få användarna att veta om din sajt, men snacket kommer först efter att de har varit inne på din sajt och bedömt den som användbar.

Snabbhet

Som tidigare har sagts, behöver du vara snabb i utförandet av ditt missile-projekt. Det går inte att vänta på att realisera idén, för förr eller senare kommer någon annan med ett liknande bidrag till nätet. Vi går tillbaka till metaforen om rallybilen. Rallybilen (MISSILE) står tillsammans med två långtradare (RUP och vattenfallsmodellen), båda kategorierna är bra till olika projekt. Kunden har lagt asfalt som långtradarna kan köra på (finansiering) men det finns ingen kund på grusvägarna i skogen. Internet-skogen är full av gupp, hopp, svängar och vattenpölar. Att långtradarna ska köra på dessa vägar och snabbt komma fram till mål (lönsamhet) är svårare än med rallybilen. Du måste manövrera snabbt och veta när man ska svänga för att hålla uppe hastigheten.

Integration

Dagens publika webbtjänster använder ofta tredjepartsmaterial för att ge mervärde åt kunderna. Hur kan du ge medvärde till dina kunder? Google, facebook, sökmotorer och prisjämförelsesajter skulle inte vara något alls om de inte litade på användar- företags-/ och butiksgenererat material. Att integrera ytterligare med olika sorters API är även det att föredra. Lägg även ut addthis eller sharethis-knappar för att öka antalet användare.

Lock-In

Kan du få dina användaren att återvända till dina sajter? Kan du integrera och bidra till att hålla din användare nöjd? Då har du kommit långt för att få en trogen användarskara. Desto trognare och desto bättre lock-in-incitament du har, desto bättre Snack får du och därmed bättre marknadsföring mot nya användare.

Enkelhet

Du ska inte bygga ett affärssystem, kom ihåg att hålla det enkelt: KISS (Keep It Simple Stupid). Enkelt och essentielt ska det vara, fokusera endast på kärnupplevelsen och gör inga hafsiga försök att få med ”allt”. Ibland är det bättre att ha mindre antal ”saker” på sin sida. Se exempelvis sökmotorbranschen, mellan msn search (numer bing), yahoo samt google. MSN har massor av diversifierade tjänster på samma sajt, yahoo har några stycken och google… inga, i princip. Google har 5 attraktionsobjekt: logon, sökfältet, knapparna, texten under, och texten överst. Mer behövs inte. Kom ihåg att du har bara några sekunder på dig att övertala användaren att testa din tjänst.

MISSILE I praktiken:

För att förstå bättre hur delarna sitter ihop, kan denna bild användas för att förstå sambanden:

MISSILE del 1: Bakgrund

Detta är den första delen i serien om MISSILE, de andra hittar du här:
MISSILE del 2: Innehåll
MISSILE del 3: Checklista

Det finns otroligt många olika metoder, modeller, synsätt och perspektiv inom system- och webbutveckling. Vissa är mycket generella, exempelvis RUP medan vissa är mer specifika i görandet, exempelvis XP eller den senaste trenden SCRUM. Alla dessa modeller har sina goda sidor, i rätt projekt med rätt storlek på rätt tid och plats.

Men mellan dessa storslagna metoder finns det ofta mellanrum. Mellanrummen som de försöker att täcka in men som inte kan täckas in.

Forskning görs nästintill alltid beroende av finansiella medel, läggs det inga pengar på ett forskningsprojekt, så kommer det i skymundan.

I den akademiska världen har detta skett i gränslandet mellan entreprenörskap på webben och informatik. Mellanrummet som har visat sig har aldrig blivit intressant för att ingen har betalat ut medel till att forska. Det beror antagligen på flera anledningar:

Entreprenörerna kan inte betala för sig, och har aldrig skapat en större gemensamhet för att kunna betala forskningspengar till den akademiska världen.
Entreprenörerna har haft fullt upp med att starta sajter/bolag och inte haft tid till att teoretisera kring sitt eget arbete.
Det har alltid funnits modeller/metoder samt perspektiv som aldrig passat tillräckligt bra, men som i någon mån har använts inom entreprenörernas projekt.

Realisering

Hur har då den akademiska världen ”tacklat” detta problem? Eftersom det finns en viss förskjutning inom akademisk forskning (genom att ett ”fenomen” behöver bli legitimt, läs: det behöver bli tillräckligt stort för att få forskningspengar från mossiga staten) på ca 2-3 år har det aldrig blvit en tillräckligt stor ”marknad” för en modell över webbutveckling, särskilt inom publika webbtjänster.

Jag och Erik Scherman valde att skapa ett utkast för en modell av just denna typ av webbtjänster, de publika.

Vad är publika webbtjänster?

En publik webbtjänst är en tjänst på nätet som inte kostar något för användaren att använda. Exempel på detta är sökmotorer, jämförelsemotorer, sociala medier samt olika sorters verktyg. Facebook, google, prisjakt, annonskartan… det finns många exempel på detta. Ibland, men inte alltid, finns det en premiumtjänst som tilval som kostar, men denna premiumtjänst dyker först upp efter en stadig skara användare redan använder tjänsten.

Vad gör denna genre speciell?

Denna genre är speciell eftersom det oftast är denna väg som webbentreprenörer använder sig av för att skapa sitt företag, och innehåller helt andra utgångsfaktorer än en vanlig ”business”:

  • Det enda ”riktiga” fasta kostnaden är ett webbhotell.
  • Det finns ingen kund (om du inte är konsult som jobbar mot en beställare av en publik webbtjänst)
  • Dina chanser att ”lyckas” beror på hur du realiserar din idé och ökar om du är först med den.
  • Du vet aldrig om din affärsidé kommer att lyckas fånga användare.
  • Utvecklingen av webben går fasansfullt fort, särskilt denna genre (jämför exempelvis med en e-shop)..

Som utgångspunkterna visar, handlar det mycket om att vara på rätt plats vid rätt tid med rätt idé. Sammantaget är affärsidén relativt enkel implementera och kostar egentligen bara serverkostnad som fast kostnad, men är svår att få lönsam.

Sett till de tidigare modellerna så finns det vissa problem, de är inte byggda till att hantera små, mega-iterativa webbprojekt, de är till för ex. Standardsystem med stor dokumentation och många aktörer inblandade. Det är lite som att sätta en busschaufför i en rallybil, fokuseringen blir fel.

Ännu mer fel blir det att använda ett sekventiellt handlingssätt, såsom den klassiska vattenfallsmodellen, där ett projekt tar över ett år varav förstudien på några månader.

Vad skulle förstudien i en publik webbtjänst kunna vara? Vad kunden vill ha? Nej. Vad kostnaden skulle kunna bli? Nja, nära men ändå inte. Vilket behov som finns? Ja.

Det ända som är intressant för ett publikt webbtjänstprojekt är egentligen om det finns ett behov? Finns det ingen som har testat din idé på nätet? Då kan det finnas ett behov. Finns det, men är dåligt utförd (läs: du kan bättre!), då är det bara att trycka på pedalen i din lilla rallybil och köra ut i nätdjungeln.

Vårt arbete

Jag och Erik Scherman intervjuade fem framgångsrika webbutvecklare som samtliga arbetade inom publika webbtjänster för att få fram svar på vad som ökade deras chanstagningar att lyckas. Vi jämförde detta med den senaste forskningen inom en rad skillda områden (marknadsföring, SEO, psykologi, gränssnitt m.m.) för att få en stabil teoretisk grund samt praktisk input för att snabbt kunna realisera sitt mål: en lönsam publik webbtjänst. Vårt resultat blev MISSILE.

Twitter och tinyURL

Twitter, bloggy och tumblr. Alla dessa mikrobloggar. Folk säger att detta är det framtida sättet att marknadsföra sig och sina produkter på. På ett sätt så förstår jag det, marknadsförare behöver ständigt korta ner sina budskap och då passar spärren på 140 tecken utmärkt..

Men för oss som vill ha mer då? Kan man inte uttrycka sig kärnfullt men djupt på sin egna blogg för de som är intresserade?

Jag förstår inte meningen med Twitter. Och jag förstår heller inte varför man måste svara på frågan “What are you doing right now?” var 20:e minut. Och jag förstår definitivt inte varför man behöver följa någon annans mikroblogg minut efter minut, vad finns det att tala om när de i så fall möts?

Jag vill att detta ska vara en fluga, men jag är verkligen övertygad om att detta sätt att hålla sig väl med “sociala medier” kommer att stanna. Konceptet med snabbare återkoppling på vad man säger har expanderats i storlek och styrka sen internet föddes och kommer säkerligen att fortsätta.

David Walsh tar upp två intressanta artiklar (här och här) om betalningsmöjligheter kring Twitter och tinyURL, som även återspeglar hans egen skepsis till den ena (Vad händer om tinyURL köps upp av ett p*rrföretag) men inte till den tjänst han själv använder (vad händer om twitter tar 5 dollar/månad för varje användare).

Twitters uppbyggnad är skrämmande enkel egentligen, och vem som helst som kan bygga en blogg kan säkerligen bygga upp en mikroblogg. Men så länge det inte finns reklam på sidan kommer inte kosingen in. Likt mycket annat används twitter i stor utsträckning för att det är gratis, och kostar det för användaren så väljer användaren något annat alternativ.

TinyURL, som gör om längre och förståeliga länkar till mindre oförsteliga länkar, används ofta i samma veva i twittrandet för att få plats med mer info. Länken till denna bloggpost ligger på ca 55 tecken, då blir det 85  tecken kvar, räcker det inte? Precis som Walsh menar så finns det en osäkerhet kring finansieringen kring mini-länkar och makten att styra länkarna godtyckligt. Skulle ett företag köpa upp TinyURL skulle de kunna lägga in annonser lite varstans eller redirecta direkt till en utvald sida.

Allting inom webben går så fort, snart kommer väl en speech-recognition så att folk inte ens behöver använda sig av fingrarna, lite som i boken 1984. Just sayin’.

BaseKit – webbutvecklardödaren?

Här i dagarna gick jag förbi BaseKit, en tjänst som gör att man kan bygga upp sin egen hemsida utan att kunna scriptspråk.

På deras hemsida finns en video, men jag är inte riktigt på det klara om GUI:t är webbaserat eller om man behöver ett visst program för att kunna bygga hemsidan.

Om så är fallet att sidan byggs i webbläsaren, är det riktigt coolt att de har kunnat bygga en så avancerad flash/ajax-liknande studio. Många kodrader där antagligen.

I vilket fall finns det säkerligen en marknad för denna tjänst. Att kunna bygga en så dynamisk webbsida (där man ex kan “koppla” databaser direkt till google maps) sätter dock vissa begränsningar.

  • Dels måste “utvecklaren” förstå hur allt fungerar och även “BaseKit”-kodning tar ett tag att förstå. Jag tyckte själv inte att allt var självklart baserat på videon.
  • Det finns även begränsningar i form av valfrihet genom att det alltid finns fördefinierade val att välja mellan. Denna begränsning skulle kunna försvinna om man skapar ett utvecklarsamhälle likt google/facebook/iphone.
  • Det kostar.
  • Hur bra skulle supporten kunna vara om den som är BaseKit-utvecklare inte begriper den bakomliggande strukturen?

Ett intressant upplägg och affärsidé, det blir spännande att se om det kommer något nytt inom denna genre.

WAMP och cakePhP

Jag har hittat rätt!

WAMP är ett “program” som installerar och håller ordning på mysql, php och apache2 utan att krångla till det. Tyvärr finns inte detta paket till Ubuntu, så kodandet får bli i windows. Detta gör mao att jag kan börja koda på riktigt och använda mig av ramverket cakePhP! Just nu blir det turorials för att få en känsla av hur MVC-mönstret fungerar i praktiken. Detta ska firas med ett kul youtubeklipp:

.htaccess, mod_rewrite och cakePhP

Jag blir tokig!

Det är helt otroligt vad det ska krävas att få cakePhP att visas rätt! Det finns ingen hejd på problemen och den dokumentation som finns är ytterst bristfällig, särskilt vid användandet av Ubuntu! mod_rewrite hit, .htaccess dit, det är ett enda virrvarr. Tydligen, efter ca en halv veckas felsökning kommit fram till att Ubuntu inte använder sig av konfigfilen httpd.conf utan apache2.conf. Nybörjare? Javisst, men det här är helt sjukt omständigt.

Jag tror jag skapar mitt egna ramverk istället, det här funkar inte!

Vad får en att bli nätverkstekniker? Självplågeri?

Förhoppningsvis får jag tag på någon som kan detta, men nu är det sol som gäller, vädret är fint och huvudet är fult av onda kodrader. Dags att fylla lungorna med frisk somrig luft och släppa detta!

En kul blogg som jag spanat in på sistonde – failblog:

fail owned pwned pictures
Mer på: Fail Blog

Samt:

fail owned pwned pictures
Mer på: Fail Blog

Pontén och companys korståg fortsätter

Ja, vad ska man säga? På svd läser jag följande:

Experter: Lagen tillämpas som det är tänkt

Det handlar om IPRED och om Ephones utlämning av personuppgifter. Jag ställer mig ytterst frågande till HUR detta gick till, då ftp-servern var lösenordsskyddat. Om ftp-servern var lösenordsskyddad behöver man ett lösenord, genom detta är det endast vänner som kan ta sig in på servern. Hur kom APB in om inte olagligt i så fall? Betyder detta att vem som helst kan gå in på ett nätverk i hoppet på att finna “smaskiga detaljer”, endast genom en misstanke? Är det rätt att hota någon att avslöja sitt egna lösenord för att få sin vilja igenom? Om detta inte är maffia så vad är det i så fall?

Detta stinker, det stinker eftersom nämndemän och domare i tingsrätten inte fattar (eller har blivit hotade?) hur allvarligt fel METODEN är att insamla data kring det som ligger på ftp-servern. Ett rättsövergrepp som tyvärr antagligen kommer att upprepas i framtiden.

Buggz

Såg precis en artikel kring några av världens konstigaste buggar, och kan bara hålla med om att buggar alltid kommer upp när man minst anar det. Med tiden inser man att buggar är något som alltid kommer att finnas. Jag drar mig till minnes om en satellit som skulle snurra kring någon planet (typ mars eller venus) men misslyckades för att en programmerare hade glömt ett semikolon på ett kritiskt ställe.

Vid en wikisökning fick jag reda på varför det kallas för bug, genom att en av de första buggarna var av mer maskinellt ursprung, då en nattfjäril hade tagit in sig i relästyrningen. Detta kan dock vara en vandringssägen, men ändå ganska intressant, då det visar hur långt (eller kort?) man har kommit efter detta. Metaforen är inte helt klockren, buggar i datasystem beror sällan på någon “yttre kraft” utan handlar oftast om för lite testning eller slarv.

Problemet med buggar är oftast ens egens bristande logiska tänkande, i alla fall på en mer “amatör”-nivå. Man har inte koll på allt eller så är man helt hemmablind för sin egen kod. För webbsidor och webbprogrammering kan man ganska överskådligt se var felet ligger, jämfört med storskaliga industriella affärssystem.

En intressant start

En inköpt domän senare står jag här och ser mig omkring i wordpress. Det är stort och jag har inte riktigt koll på allt, men så är det oftast när man kastar sig in i nya världar.

Som en sann (eller hjärntvättad) akademiker behöver jag skriva några ord om mitt syfte med bloggen. Det första syftet är nog egentligen att lära mig mer om webben och förstå wordpress bättre. Ett annat syfte är att självklart posta sånt som jag tycker är intressant som jag gärna vill dela med mig av, exempelvis youtube-klipp, myspace-artister, webbutvecklingstips och annat som faller mig i smaken.

Min blogg kommer inte att handla om vad jag gör privat i någon större utsträckning, mer än allmänna funderingar kring ekonomi, filosofi, psykologi m.m. Jag kommer heller inte att nämna personer som inte är publika (läs bloggar) om de inte själva säger att de vill bli nämnda. Jag är ingen Rocky.

I alla fall, jag hoppas att denna blogg kommer ge mig mer insikt i mitt egna strävande efter att bli bättre webbprogrammerare, och några skratt emellanåt i form av andra webbsajter för mina läsare.

Copyright © 2009- robinlangell.com. All hederlighet reserverad! :)